kända violinister
Nicolo Paganini, 1782-1840, italiensk tonsättare och violinist. Huvudsakligen självlärd blev Paganini en av romantikens första stora virtuosmusiker. Han utvecklade violinens spelteknik i fråga om stråkföring och spel i höga lägen och försåg instrumentet med en repertoar av krävande och briljanta nummer. De två violinkonserterna och de 24 capricci för soloviolin bildar tyngdpunkten i Paganinis skapande, men han har också komponerat kammarmusik och musik för gitarr, ett instrument som han också behärskade. Han verkade dels som kapellmästare i Italien, dels som turnerande konsertvirtuos över hela Europa. Paganini omgavs redan i sin samtid med legendens skimmer och inspirerade tonsättare som Liszt, Schumann, Brahms, Rachmaninov och Lutoslawski till transkriptioner och variationsverk över hans kompositioner.
Itzhak Perlman, f. 1945, israelisk violinist. Trots att Perlman som barn drabbades av polio hade han konsertvana redan som tioåring. År 1958 vann han en TV-tävling i USA, varefter han studerade vid Juilliard School i New York. Efter solodebuten 1963 har Perlman under världsomspännande turnéer, bl.a. med flera gästspel i Sverige, spelat med alla de stora orkestrarna.
Isaac Stern, f. 1920, rysk-amerikansk violinist. Stern började som åttaåring studera vid konservatoriet i San Francisco och solodebuterade som femtonåring. Från 1948 har han turnerat världen över och gjort sig känd för sitt vitala och uttrycksfulla spel. Åren 1960-84 gjorde Stern även uppskattade triokonserter med violoncellisten Leonard Rose (1918-84) och pianisten Eugene Istomin (f. 1925).
Yehudi Menuhin, född 22 april 1916 i New York City, New York, USA, död 12 mars 1999 i Berlin, Tyskland. Amerikansk-brittisk (judisk) violinist; bejublad över hela världen. Lärde sig spela violin för bl.a. George Enescu.
Menuhin, som var en av de främsta i ledet av soloviolinister, har även ägnat en stor del åt kammarmusik och framträtt som dirigent. Menuhin spenderade sin främsta tid av karriären i Storbritannien.
Anne-Sophie Mutter, f. 1963, tysk violinist. Mutter fick redan som sexåring stor uppmärksamhet för sin musikaliska talang. År 1977 engagerade Herbert von Karajan henne som solist både i Berlin och Salzburg, vilket blev inledningen till en enastående karriär. Mutters inspelningar täcker hela standardrepertoaren för soloviolin.
Svend Asmussen, f. 1916, dansk jazzmusiker (violinist och orkesterledare). Asmussen räknas som en av världens främsta jazzviolinister, med ett spel kännetecknat av säker teknik och musikalisk fantasi. Han ledde under många år en av Europas främsta swinggrupper och blev uppskattad som showartist, t.ex. med Alice Babs och Ulrik Neumann i gruppen Swe-Danes (1958-64). Sedan mitten av 1970-talet uppträder Asmussen mest som jazzsolist på festivaler och klubbar, bl.a. i Frankrike, där han är bosatt.
Jean-Luc Ponty, f. 1942, fransk jazzmusiker (violinist). Som klassiskt skolad violinist övergick Ponty i 20-årsåldern till jazz, där han tidigt utnyttjade elektroniska effekter. Han ledde egna mindre grupper i Europa och USA och samarbetade på 1970-talet med Frank Zappa och Mahavishnu Orchestra. Ponty behärskar många jazzstilar men har framför allt gett violinen en röst i jazzrocken.
Stephane Grappeli, f. 1908, fransk jazzmusiker (violinist). Grappeli bildade 1934 Franska hotkvintetten tillsammans med gitarristen Django Reinhardt och blev känd som en av jazzpionjärerna på sitt instrument. Fr.o.m. 1960-talet fick han nya framgångar som soloartist med talrika konsertframträdanden och inspelningar, med bl.a. Earl Hines, Philip Catherine och Yehudi Menuhin.
Hjort Anders Olsson, 1865-1952, violinspelman. Hjort Anders föddes i Bingsjö på Rättviks finnmark, där han lärde sig låtar efter bl.a. Pekkos Per Olsson. År 1906 flyttade han till uppsalatrakten. Hjort Anders uppmärksammades av låtsamlaren Nils Andersson 1907 och fick genom dennes förmedling framträda vid spelmanstävlingen i Mora 1908, där han vann första pris. Under en följd av år spelade Hjort Anders på Skansen. Konstnären Bror Hjorth avbildade spelmannen flera gånger och lät också spela in en stor del av hans repertoar. Många av Hjort Anders kompositioner spelas av dagens spelmän, bl.a. "Trettondagsmarschen", "Åltomtabromarschen" och "Bingsjövalsen.
Röjås Jonas, 1921-89, violinspelman och violinpedagog. Röjås Jonas var bördig från Boda socken i Dalarna och fick lära sig traktens låtrepertoar av fadern Röjås Erik Andersson (1876-1948). Av Röjås Jonas barn är Maria Röjås (f. 1959) vissångerska och Hans Röjås (f. 1966) violinspelare.
Peter Gardemar (violinsolist i violin.nu)
Peter Gardemar är född 1959 i Örebro och uppvuxen i Åkersberga, tre mil norr om Stockholm. Peter började spela piano vid fyra års ålder, men övergick till violin som nioåring. Direkt efter grundskolan studerades violin i tre år vid Sveriges Radios musikskola på Edsbergs slott.
Efter ytterligare fyra års studerande vid Ingesunds musikhögskola förde motorcykeln honom 1982 till en provspelning i Aalborg, Danmark. Peter fick jobbet i symfoniorkestern och blev kvar där i tre år. Därefter följde jobb vid Norrlandsoperan som violinist i Umeå symfoniorkester.
1998 bytte Peter lägenheten i Umeå mot en bogserbåt i Stockholm och sedan dess har han frilansat som musiker och jobbat med bland andra Björn Skifs och Peter Jöback. Peter är även medlem i Svenska Lyxorkestern. Peter Gardemar får betraktas som en violinens femkampare och trivs lika bra i symfoniorkestern som med folkmusik och jazz mm.
Kalle Moraeus, Karl Anders Moraeus, född 15 juli 1963 i Orsa, är en svensk musiker och spelman.
Moraeus var tidigare medlem i Kungliga filharmoniska orkestern, är nu medlem i Orsa spelmän och Benny Anderssons Orkester. Han är även medlem i rockbandet Hej Kalle . Moraeus har framträtt i flertal TV-program, bland annat Allsång på Skansen och Så ska det låta.
Kalle Moraeus spelar gärna med mästerdragspelaren Bengt-Åke (Bengan) Janson och tillsammans är de den högst betalda spelmansduon i Sverige.
2006 belönades han med Povel Ramels Karamelodiktstipendium.
Linda Lampenius, född 26 februari 1970 i Helsingfors, är en finländsk violinist och fotomodell. Internationellt känd som Linda Brava medan hon i Norden använder sitt riktiga namn.
Lampenius började spela fiol vid fem års ålder, hennes första fiollärare var den kände Géza Szilvay. År 1987 började hon studera vid Sibelius-Akademins ungdomsutbildning och fortsatte vid huvudakademin tre år senare. Åren 1978-1993 turnerade Lampenius i Japan, Storbritannien och flertalet Europeiska länder som konsertmästare eller medlem i olika orkestrar. Åren 1994-1996 spelade hon i Finska nationaloperan.
Hon har släppt två soloalbum, det första Linda Lampenius släpptes 1997 och har starka drag av populärmusik medan Linda Brava som släpptes 1999 är mer klassisk musik.
År 1996 valdes hon in i Helsingfors stadsfullmäktige, hon har senare fått titeln "Finlands turistambassadör i Sverige", dit hon flyttade hösten 2003.
Itzhak Perlman, f. 1945, israelisk violinist. Trots att Perlman som barn drabbades av polio hade han konsertvana redan som tioåring. År 1958 vann han en TV-tävling i USA, varefter han studerade vid Juilliard School i New York. Efter solodebuten 1963 har Perlman under världsomspännande turnéer, bl.a. med flera gästspel i Sverige, spelat med alla de stora orkestrarna.
Isaac Stern, f. 1920, rysk-amerikansk violinist. Stern började som åttaåring studera vid konservatoriet i San Francisco och solodebuterade som femtonåring. Från 1948 har han turnerat världen över och gjort sig känd för sitt vitala och uttrycksfulla spel. Åren 1960-84 gjorde Stern även uppskattade triokonserter med violoncellisten Leonard Rose (1918-84) och pianisten Eugene Istomin (f. 1925).
Yehudi Menuhin, född 22 april 1916 i New York City, New York, USA, död 12 mars 1999 i Berlin, Tyskland. Amerikansk-brittisk (judisk) violinist; bejublad över hela världen. Lärde sig spela violin för bl.a. George Enescu.
Menuhin, som var en av de främsta i ledet av soloviolinister, har även ägnat en stor del åt kammarmusik och framträtt som dirigent. Menuhin spenderade sin främsta tid av karriären i Storbritannien.
Anne-Sophie Mutter, f. 1963, tysk violinist. Mutter fick redan som sexåring stor uppmärksamhet för sin musikaliska talang. År 1977 engagerade Herbert von Karajan henne som solist både i Berlin och Salzburg, vilket blev inledningen till en enastående karriär. Mutters inspelningar täcker hela standardrepertoaren för soloviolin.
Svend Asmussen, f. 1916, dansk jazzmusiker (violinist och orkesterledare). Asmussen räknas som en av världens främsta jazzviolinister, med ett spel kännetecknat av säker teknik och musikalisk fantasi. Han ledde under många år en av Europas främsta swinggrupper och blev uppskattad som showartist, t.ex. med Alice Babs och Ulrik Neumann i gruppen Swe-Danes (1958-64). Sedan mitten av 1970-talet uppträder Asmussen mest som jazzsolist på festivaler och klubbar, bl.a. i Frankrike, där han är bosatt.
Jean-Luc Ponty, f. 1942, fransk jazzmusiker (violinist). Som klassiskt skolad violinist övergick Ponty i 20-årsåldern till jazz, där han tidigt utnyttjade elektroniska effekter. Han ledde egna mindre grupper i Europa och USA och samarbetade på 1970-talet med Frank Zappa och Mahavishnu Orchestra. Ponty behärskar många jazzstilar men har framför allt gett violinen en röst i jazzrocken.
Stephane Grappeli, f. 1908, fransk jazzmusiker (violinist). Grappeli bildade 1934 Franska hotkvintetten tillsammans med gitarristen Django Reinhardt och blev känd som en av jazzpionjärerna på sitt instrument. Fr.o.m. 1960-talet fick han nya framgångar som soloartist med talrika konsertframträdanden och inspelningar, med bl.a. Earl Hines, Philip Catherine och Yehudi Menuhin.
Hjort Anders Olsson, 1865-1952, violinspelman. Hjort Anders föddes i Bingsjö på Rättviks finnmark, där han lärde sig låtar efter bl.a. Pekkos Per Olsson. År 1906 flyttade han till uppsalatrakten. Hjort Anders uppmärksammades av låtsamlaren Nils Andersson 1907 och fick genom dennes förmedling framträda vid spelmanstävlingen i Mora 1908, där han vann första pris. Under en följd av år spelade Hjort Anders på Skansen. Konstnären Bror Hjorth avbildade spelmannen flera gånger och lät också spela in en stor del av hans repertoar. Många av Hjort Anders kompositioner spelas av dagens spelmän, bl.a. "Trettondagsmarschen", "Åltomtabromarschen" och "Bingsjövalsen.
Röjås Jonas, 1921-89, violinspelman och violinpedagog. Röjås Jonas var bördig från Boda socken i Dalarna och fick lära sig traktens låtrepertoar av fadern Röjås Erik Andersson (1876-1948). Av Röjås Jonas barn är Maria Röjås (f. 1959) vissångerska och Hans Röjås (f. 1966) violinspelare.
Peter Gardemar (violinsolist i violin.nu)
Peter Gardemar är född 1959 i Örebro och uppvuxen i Åkersberga, tre mil norr om Stockholm. Peter började spela piano vid fyra års ålder, men övergick till violin som nioåring. Direkt efter grundskolan studerades violin i tre år vid Sveriges Radios musikskola på Edsbergs slott.
Efter ytterligare fyra års studerande vid Ingesunds musikhögskola förde motorcykeln honom 1982 till en provspelning i Aalborg, Danmark. Peter fick jobbet i symfoniorkestern och blev kvar där i tre år. Därefter följde jobb vid Norrlandsoperan som violinist i Umeå symfoniorkester.
1998 bytte Peter lägenheten i Umeå mot en bogserbåt i Stockholm och sedan dess har han frilansat som musiker och jobbat med bland andra Björn Skifs och Peter Jöback. Peter är även medlem i Svenska Lyxorkestern. Peter Gardemar får betraktas som en violinens femkampare och trivs lika bra i symfoniorkestern som med folkmusik och jazz mm.
Kalle Moraeus, Karl Anders Moraeus, född 15 juli 1963 i Orsa, är en svensk musiker och spelman.
Moraeus var tidigare medlem i Kungliga filharmoniska orkestern, är nu medlem i Orsa spelmän och Benny Anderssons Orkester. Han är även medlem i rockbandet Hej Kalle . Moraeus har framträtt i flertal TV-program, bland annat Allsång på Skansen och Så ska det låta.
Kalle Moraeus spelar gärna med mästerdragspelaren Bengt-Åke (Bengan) Janson och tillsammans är de den högst betalda spelmansduon i Sverige.
2006 belönades han med Povel Ramels Karamelodiktstipendium.
Linda Lampenius, född 26 februari 1970 i Helsingfors, är en finländsk violinist och fotomodell. Internationellt känd som Linda Brava medan hon i Norden använder sitt riktiga namn.
Lampenius började spela fiol vid fem års ålder, hennes första fiollärare var den kände Géza Szilvay. År 1987 började hon studera vid Sibelius-Akademins ungdomsutbildning och fortsatte vid huvudakademin tre år senare. Åren 1978-1993 turnerade Lampenius i Japan, Storbritannien och flertalet Europeiska länder som konsertmästare eller medlem i olika orkestrar. Åren 1994-1996 spelade hon i Finska nationaloperan.
Hon har släppt två soloalbum, det första Linda Lampenius släpptes 1997 och har starka drag av populärmusik medan Linda Brava som släpptes 1999 är mer klassisk musik.
År 1996 valdes hon in i Helsingfors stadsfullmäktige, hon har senare fått titeln "Finlands turistambassadör i Sverige", dit hon flyttade hösten 2003.
